Ett tips som vi ofta delar med team är att inte bara "köra fyrfältare" på sina retrospektiv, utan också göra s.k. fokuserade retrospektiv. På ett sådant väljer man något område eller ämne och fokuserar hela retrospektivet på att penetrera det. Det brukar var kraftfullt!

Men det kan vara svårt att ha idéer på sådan ämnen och om allt är möjligt är det ofta svårt att bli kreativ. Vi behöver begränsningar och struktur för att kunna tänka ut lösningar. Några exempel på sätt att sätta en ramar för diskussionerna kan man rita en mindmap kring vad man menar med området eller frågan, och sedan använda den som diskussionsunderlag. En punktlista kan vara användbar på samma sätt.

Ett annat sätt att angripa en svår fråga är att istället börja med motsatsfrågan. En sån metod är TRIZ från Liberating Structures, som syftar till att först bearbeta motsatsen till det vi vill åstadkomma för att sedan landa i förbättringar i rätt riktning.

Det kan också vara så att man behöver ha en riktning i frågorna vi fokuserar på, och en struktur kan göra att man förstår dem bättre. En sådan struktur för diskussion kring förbättringar är Thomas Nilefalks multidimensionellt flyt. Modellen utgår från fem dimensioner som man som team kan vilja förkovra sig i. En diskussion om var på de olika skalorna man är, vad dimensionerna betyder och hur det skulle vara om man har nått långt på dom, ger teamet en gemensam bild om vart man vill sträva.

Det kan också finnas andra anledningar till att retrospektiven inte blir vad de kan vara, t.ex. att vissa teammedlemmar inte vågar ta upp sina synpunkter eller att man har energifattiga retron generellt. I Våra retrospektiv har gått i stå. Hur kommer vi loss? kan du läsa om några tips.